Sunday drawing

 

Stage 1.
No 1
Stage 2.
No 2Stage 3.
No 3Done.
No 4

Posted in About me... | Leave a comment

1986.2

I helgen var jag i den så kallade sommarstugan och kopplade av. Det var där, i de jämtländska skogarna, som jag spenderade mina somrar som barn. Nu är det långt mellan gångerna jag tar mig tiden att åka dit. En sak som jag alltid gör när jag kommer dit är att undersöka huset i sökandet efter minnen och bevis på att det var en lycklig tid.
Den här helgen hittade jag ytterligare ett existentiellt meddelande. Författat av mig och adresserat till mig. I locket på ett syskrin hade jag skrivit “David finns.”
Jag kan inte låta bli att tycka att det är gulligt. Men samtidigt börjar jag undra. Vem var jag egentligen? Och hur mådde jag? Jag minns min uppväxt som lycklig men uppenbarligen kände jag mig osedd. Visade min far. Han sa att jag skrivit samma sak på andra ställen också under min barndom. Han hade inga teorier om att jag skulle varit försummad. Jag väljer att tro att det var de två saker jag lärt mig att skriva. Mitt namn och ordet “finns.”

20130805-090558.jpg

Posted in About me..., In Swedish | Leave a comment

1986

Mitt brev till mig själv.

Mitt brev till mig själv.

1986 slutade jag sjätte klass och det bestämdes att vi skulle skriva oss själva ett brev för att öppnas och läsas i framtiden.
Detta är hur obehagligt korrekt jag var i min förutsägelse.
Punkt 1. Jag kommer att bo i Östersund.
Stämmer. Under hela Augusti kommer jag att leva och verka i Östersund.
Punkt 2. Jag kommer att arbeta som komiker.
Korrekt. Jag kommer att medverka i en föreställning och förhoppningsvis få en och annan att skratta!
I Östersund finns dessutom stora delar av min familj så även punkt 3 stämmer bra.
Det enda som faller av vagnen i denna varsel är punkt 4. Mina ambitioner att bli Ninja har för länge sedan svalnat. Jag kommer inte någonsin att utöva karate. Hur coolt det än är.

Brevet fortsätter något motsägelsefullt med att berätta att det INTE.LÄNGRE.FINNS.NÅGON.JORD! Alltså ej heller något Östersund?
Med detta är det nu lätt att avfärda den lilla pojkens förmåga att ställa uppfyllande profetior.
Var hela brevet till mig själv ett hån? Brydde jag mig överhuvudtaget om var jag levde? Hur jag levde? ATT jag levde?
Vad hade behövts för att jag ska ta mitt 12 åriga jag på allvar? Tillåt mig spekulera att det i stället stod skrivet följande:

“Isar smälter och vi vill och kämpar för ett bättre klimat mellan människa och natur. Den lilla människan har svårt att hävda sig mot världspolitiken och styrs av egoism och maktgirighet. Kapitalismen är kung och samhället är i gungning på olika fronter. Fortfarande får barn, unga och gamla ingen fullgod utbildning vilket leder till ökande klyftor och segregation. Den stora bristen i fortbildning gör att religioner alltjämt starkt influerar hur människor lever. Sorgligt nog utkämpas fortfarande krig på grund böcker som skrevs för tusentals år sedan.
Vi är tämligen överbefolkade så mat, bostad och välfärdsbrist råder orättvist på olika kontinenter och i olika samhällsskikt.
I det lilla landet Sverige får högerextremistiska partier fäste med en politik som utkämpas med järnrör. Men människor vill och kämpar för ett bättre klimat också mellan människa och människa. Kanalerna att uttrycka sig är nu många fler och folket kan göra sina röster hörda via ett så kallat internet. Detta är väldigt bra eftersom ett större tryck sätts på makthavarna från flera olika håll.
Det är en dyster bild jag målar upp men jag har stort förtroende för människan och deras förmåga att överleva mot svåra odds. Vi kommer att fortsätta att kämpa för att den här planeten ska vara en dräglig plats att leva på. Många generationer efter mig kommer att få vandra på jorden bara vi är ömma, vårdande och lever enligt en enda enkel devis. Medmänsklighet.
P.S. Krossa Alliansen”

Sedan, för att kärnfullt avsluta levererar jag ytterligare ett bevis på att jag inte alls bara var en knubbig snorunge vars enda talanger var att vandalisera och tjuvröka. Jag klämmer i från tårna och basunerar stort ut att “DAVID ÄR BÄST!” Återigen häpnar ni över hur rysligt rätt jag hade där i min sönderklottrade skolbänk sommaren 1986.

Nåväl och kort sagt.
Jag kommer att vara i Östersund i Augusti. Vem vill dricka kaffe? Och vet någon om det finns något bra utomhusgym på Frösön?

Posted in About me..., In Swedish | Leave a comment

Painweek – day by day.

Painweek.

Day 1.
I started by doing x pushups straight out of bed. I was surprised how difficult it was. There was a time when I trained very hard and I used to go straight from the bed into a one minute handstand. Before my feet even touched the floor. But those days are over. I am older now and I realize that this challange is going to be difficult.
Anyway. I continued the morning by doing a number of push ups whenever I felt like it.
At 11 o´clock I went for a intreval workout. 10 x 200m sprint. I also took the opportunity to integrate some push ups into that.
This means that i so far had a good morning with push ups.
Total push ups so far: x

A good morning workout

A good morning workout

– LUNCH –

After lunch I had a meeting and did zero push ups during that time. I did however have another set a couple of hour later. This time in a public place which was fine.
I got home at 21.30 and had the need to run so I went out. I got really inspired and ran 15k in a beautiful Stockholm evening. Closed that workout session with stretching and yes, push ups.

Day 2.
This morning I felt completly right about naming this event “Painweek.” I am in pain.
I didnt roll out of bed straight into push ups today. I crawled out and moved very, very slow.
I stretched out my suffering body and I´m surprised how fast stretching can get you back to feel…less bad.
Soon I was able to attack the push up mission again. So I did.

This morning I also realised how important it is not to be depending on a plan. My plan was to stay infront of the computer and work but something unexpected happend so I lost valuable push up time.
So in order to make up for that, I took a late lunch and went for a 10 k run where I did x push ups on each kilometre.

– LUNCH –

I don´t mind doing push ups in public but this evening I was in a place with broken glass, blood and beer on the floor. Not a good environment for push ups. Had to do a set i stress when I got home instead. Not ideal.
Project total: x

Day 3.
And I can feel that it is day 3. Not that I know how it  should feel on the 3rd day. I just feel that it is the 3rd day of something extreme. The 1 st day I went straight into pushups. On the 2nd as well. (more or less) This morning I woke up with a strong resistence towards the whole thing. Maybe because I can´t move my arms? Anyway, I dropped to the floor and did my first set of x push ups. There is no turning back.

Me doing push ups in the kitchen.

#painweek #vainweek

#painweek #vainweek

For the last part of the day I was driving. In a way, that is kind of a bad set up for this kind of challange. Since it is both complicated and dangerous to do push ups behind the wheel.
But it made me restless so when ever I took a break i made some. So quite a few in the end. Also today.
Tomorrow is my first day n a new contract so let´s see how many I can manage to do in that, new, environment?
Anyway. It s wednesday so I will tell you the number I have reached.

It is this many:

Amount of push ups in 3 days.

Amount of push ups in 3 days.

Day 4.
As much as I love push ups and this challange I just had to give up a little this morning.
I love running more : )
Got out of bed at 7 and made a nice 12 k run around my new city. It was pretty cold and a little rainy but totaly worth it.
But it was hard to run. My legs was fine but my arms and shoulders. Really tired. It becomes clear how much you use your whole body in both running and push ups. Also my abs hurt.
Now #painweek continues.
After a days work I realise that it is difficult to do this challenge parallel with making a first, good impression on new collegues.
So I had to go easy during the day. I am however hired as an acrobat in this project and in a way it is my work to be strong I suppose.
However. When the day finnished I had to compensate and catch up. Vent for a little run. (2nd one today) But this one was more of a walk really. The hardest thing was the sprint up to where this picture is taken. Breathtaken.

I call it a sprint. That doesn't mean I was fast.

I call it a sprint. That doesn’t mean I was fast.

Day 5.
3 days left. My shoulders are in pain. I felt it this morning when i went for my morning run (10k)
I had to let my arms hang down along my sides. Couldnt run at the speed I wanted since my arms were useless.
Once I got back I barely managed to start up my push up day.
But now it is rolling. I cant say I enjoy it. But I have no choice : )
Tonight I´m going to my summerhouse in the middle of the forest. No electricity there. This is bad for updating but very good for push ups. Focus, silence and discipline.

Day 6.
Spent the day out of town and had a good training day. Went for a 2 hour run in the deep forest before lunch. Really off road running. The sun was shining and my skin is now bleeding of scratching branches.  By the end of the day I realised that I was quite behind on the push ups. Also I was tired from rowing and paddling so I had to come up with a fun and motivating way of training.I made pancakes. During each cake in the pan I made 10 push ups. Just the right amount to do many repetitions. I made 13 pancakes.

Day 7.
Still in the forest and my aim was to max the amount during the last day. I managed that but in the end I was really scared that I would injure myself. Which is something I cant really afford. But I managed get the highest amount of the whole week. It was nice to see the light in the tunnel.
Now this week of pain is over. I must say I liked it and I have realised that I can do more push ups a day that I thought I could do. Also, more then before, I realise that it doesnt take time at all. Like the pancake trick for example. It is a brilliant way to squeeze in unexpected training.
Over all I am happy. My arms and shoulders are a bit sore but I feel the good result.
This is the picture of my final number.

 

 

My number during #painweek

My number during #painweek

Posted in About me... | Leave a comment