Vad betyder påsken för mig?

Vad betyder påsken för mig?
Inte ett skit!

Men det finns ändå en del jag vill säga om påsken. Men för det så måste jag ta er med på en resa. En resa tillbaka i tiden.

När jag var liten var jag i mitt hem inte betrodd med mycket. I stort sett det enda jag ansågs kapabel till var att vid jul fixa fruktfatet.
Se bild.

Stolt över både fruktarrangemang och hårsvall.

Stolt över både fruktarrangemang och hårsvall.

Jag antar att jag dög eftersom jag ett år fick förtroendet att stå för de estetiska förberedelserna även vid en annan av våra överflödiga högtider.
Jag talar såklart om påsken och uppgiften att fixa påskriset.

Jag påstår inte att det jag gjorde var makalöst roligt men det ligger till grund för den här textens punch-line. (Vilken jag nu misstänker inte kommer bli så fenomenal. I alla fall inte lika storslagen som jag tyckte igår då jag kom på den.)
Men men. Vi kommer till det.
Påskriset detta år i mitten av 80-talet lät jag helt sonika bestå av ett paket Uncle Bens klibbfria ris som jag tejpade kulörta fjädrar på.
Ja, det var lite kul och genererade även familjens välsignelse. Men kvalificerade inte till att bli någon tradition.

Nu när jag sitter här och skriver inser jag att det var mycket mer än gud och Jesus som var onaturligt med påsken.
Tex. gick jag min sista vända som påskkärring så sent som i åttonde klass. Med kvast, kanna och klänning gav jag mig ut i förklädd falskhet, för att helt enkelt fixa extra klirr i kassan. Vilket lyckades.
Dock hade jag den goda smaken att göra det året det sista då man kunde se mig slåss med byns 5 åringar över viken dörr som skulle knackas på först. Och av vem.

Men det är heller inte det som denna text handlar om.
Den handlar om visuella ordvitsar.

Som sagt. Påsken betyder ytterst lite men en viss tradition har ändå lyckats etablera sig i min värld på det senaste.
De sista tre åren har jag exempelvis gjort till yttersta kutym att posta denna bild.

Påsskägg

Just det. Mitt Påsskägg.
Och medan ni reser er från golvet och kliver ur eventuella skrattkonvulsioner förbereder jag mig för denna påsks överambitiösa final.
Betänk att det tog mig ca 5 timmar att skapa denna bild. Så skratta nu, för fan, när jag på detta sätt önskar er alla en riktigt trevlig, svulstig och framförallt sunt oreligiös Påskälg.

Trevlig Påskälg

Trevlig Påskälg

 

Posted in About me... | Leave a comment

F**k

It is completly quiet. The audience is pushed back into their seats by the pure energy of total presence.
A lonely pingpongball is floating perfectly throug the air. Cutting the tension like a white comet. A perfect journey towards the embracing mouth of it´s destiny.
The performer is ready. He has been waiting for this moment. He has been anticipating every possible error.
In his head he can already hear the audience roar as the pingpong ball softly lands in the comforting warm darkness of his mouth.
This is the goal that determines his success. It is the perfect collision of fiction and reality. The moment when the eyes can not believe what they see.
It is the melting pot where magic is created.
It is pure gold.
He wants it.
The audience wants it.
The laws of nature demands it.

But then. Every interference has an impact on evolution. Everything counts.
Is it a door that opens? Is it two celestial bodies crashing in another dimension? Or did a butterfly flap its wings somewhere in Mexico? Nobody knows. A fraction of movement in time and space is enough for the object of attention to change its course.
The pingpong ball has lost its target.
And the target has lost his mind.
Without hesitation his feet leaves the the stage. The coordinates are spinning. It is the end of existence for ballistic precision. The artist is flying far beyond his comfort zone. Straight into the mystery of his destiny. With his mouth open he knows that this is his moment. Catch the ball or die. Flying throug air. Time stops.
”This is your captain speaking. Get ready for impact in 5, 4, 3…”
An epic moment is on the horizon. In his mind a mantra of 5 simple words: ”Do not fuck this up!”
His jaws are wide open. Ready to swallow a basketball if needed. Slow motion.
Time does not exist.
Fairness does not exist.
As the pingpongball misses his mouth and hits the performer slightly under his right eye, the thin ribbon of magic is broken.
The performer tumbles down in to a sea of failure and shame. He is on the floor. His dignity has left the building. He is broken, he is useless and he is covered in blood.

(And this, my friends, is how the story begins. After, David would rise up from the floor and get back up on the stage. The show must go on. The remaining 5 minutes of the act was completed and, paradoxically, without any further mistakes.
Straight after, David was taken to hospital for minor surgery and terrible hospital food. He is now recovering with the haunting image of a par can slicing through his meat and putting him out of action for at least a week. He would like to openly express his regrets and how truly sorry he is for letting everyone down. But also his gratitude for being surrounded by friends.)IMG_9483 IMG_9496

Posted in About me..., Circus and shows, Tour | Leave a comment

A couple of #instatricks

Instagram.com/baldwithballs

Posted in Circus and shows, Tour, Training, Video | Leave a comment

Inte direkt viral.

I går satt jag och knåpade ihop ett videoklipp.
Medan jag gjorde det njöt jag av två saker:

1. Jag tyckte att jag hade en rolig idé.
2. Jag tyckte att jag förmedlade något viktigt.

Funderade en kort stund på ”säljtexten” innan jag glatt laddade upp resultatet på Facebook. (Där har jag 1900 ”vänner” varav ca 75% talar och läser svenska vilket är relevant eftersom klippet var på svenska)
Uppspelt stängde jag skärmen och gick på teater. (För övrigt mycket bra av A boy with tape on his face.)
Efter föreställningen satt jag i teaterbaren och pratade en stund med a boy with tape on his face. Sedan åkte jag hem.
Jag hade då varit utloggad från Facebook i ca 4 1/2 h, vilket är ganska lång tid i dessa sammanhang.
När jag slog på telefonen var jag således ganska full av förväntan och lite pirrig. Korkat men ja. Jag var lite pirrig.
Uppslutningen kring mitt klipp hade inte direkt varit enorm. Fem (5 ) “likes” och en (1) irrelevant kommentar.
Jag var besviken, helt klart. Jag hade förväntat mig mer.
Men livet på Facebook går vidare och jag scrollade mig vidare i flödet. Då dök den här upp.
Postad mindre än 12 h innan ovan nämnda videoklipp. Av en, likt mig, helt vanlig människa.

447 gillar. 206 kommentarer

447 gillar. 206 kommentarer

Bilden föreställer ett ofött barn. En pojke, framgår det av bildtexten. Beräknad nedkomst i April. Barnets far är en gammal klasskompis till mig. Ingen känd person, men självklart väldigt glad ändå, eftersom han ska bli pappa.
Och jag är glad för deras skull. Jag och flera hundra människor är glada för deras skull. (Kanske över tusen nu sedan ett halvt dygn passerat.)
Jag önskar ingen skugga över dessa två/tre personer. Men för fan…
Ingenting jag postat på Facebook har genererat så mycket uppmärksamhet. Och då har jag postat en hel del spektakulära nyheter.
Om jag får säga det själv:

  • Video där jag äter 20 hamburgare på 1 h.
  • Bild på mig där jag jonglerar 7 (SJU) bollar. (Dessutom fotograferad av proffsfotograf. Jajjemen.)
  •  Och den här

    Dr Jekyll and Mr Hyde and Sikh.

    Dr Jekyll and Mr Hyde and Sikh

För att nämna 3 enastående exempel.

Ja, lite bitter är jag. Jag vill ju nå ut med mitt budskap, min humor etc. Men ingenting kan slå ett inlägg om barnfödande eller kattungar.
Jag tycker att jag har en rolig ide.
Jag tycker att jag förmedlar ett viktigt budskap.
JAG TYCKER ATT JAG FÖRTJÄNAR MER ÄN 5 JÄVLA LIKES!

Här är klippet:

Posted in About me... | Leave a comment